Jag har några kommentarer och några för vissa medier i
Sverige.
Under hela perioden, särskilt senast när jag var där och
söker politiskt skydd, kollegor från vissa medier utom TV4 och en veckovisa
tidning från Trollhattan, ville ingen publicera eller prata med mig som
politisk asylsökande från ett mörkt Balkanland, det vill säga en enkel
journalistjournalist som förföljdes av ett politiskt förutseende som
inkrimineras i en del av Balkanhalvön.
Särskilt den svenska radioen, den offentliga tv och
tidningar som säger att de är relevanta som DN, trots att jag ständigt skrev
och skickade fakta om vem jag egentligen inte hittade sätt att kontakta mig,
liksom Svenska Journalistorganisationen, trots att de visste att jag var medlem
i den internationella journalistförbundet.
Från mina kollegor, kontaktade bara Emil Gusttavsson från
Trollhattan och Vjosa Osmani från Trollhatan, en TV4-journalist, mig och
berättade om min svåra situation. De dödade mig, de ville inte vara
solidariserad med mig.
Jag misstänker att i framtiden kommer mediekollegor i
Sverige att förstå vårt svåra läge där vi är för att de inte har försökt att
förföljas, kvarhållas, försökas, slås och dödas. De njuter av den relevanta
demokratins frukter där, och det gör inte ont om samarbeten med kollegor som
varken har skydd eller fred eller frihet.
Det här är ett litet tillvägagångssätt som jag vill uttrycka
med avseende på dem som hjälpte mig medan jag var där, särskilt för mina
kollegor Emil och Vjosa, som jag har kontakter med idag och jag är vänner med
dem.
Demiri Fergim, Jurnalist I Makedonia.
No comments:
Post a Comment