“ DIPLOMACIA ÇALE SHQIPTARE ME NJË KONSULL (BISNESMEN) NGA SHKUPI NË MANASTIR”

                                                                O P I N I O N

Vjen Ministri i jashtëm i shtetit Londinez Shqiptar në Manastir, duke patur nje Konzull Nderi me origjine nga Shkupi, sa për tu thënë, dhe ky, mbase është emeruar nga, dhe për nevojat e interesave biznesbërse mes kuisling diplomacisë Sllavo-Sllave(Shqipfolëse), nuk i informon as shoqatat e Manastirit ku vjen mysafir, as gazetarët e vendit, por shkon gjoja ta vizitojë Muzeumin e Alfabetit, që i ngjan Kasollës së Xha Tomit, duke harruar se këtu shoku Ministër Ceka, ka ardhur me punë si Diplomat i një shteti të pashtet e gjysmak, dhe len menjanë takimin me audiencën e këti vendi, shoqatat e ketushme kulturore dhe me gazetarët e medias në Shqip.

Mirë be, kur do e mësojnë Shqiptarët rregullin e Diplomacisë, se marr vesht unë?!

Konsulli i nderit i Turqis, sa her vjen ndonjë delegacion nga Turqija (Omer Sulejman), ai, ato aq sa jane Turq me numer minore, i therret ne takim, sepse ndoshta kan diçka ta pyesin shtetin Ame, të ankohen për diçka, prandaj janë dhe egzistojnë ato përfaqsi Diplomatike, s’janë hapur për sytë e zi.

Politika shterpe e disave që thonë se janë Shqiptar, e vendosën një Bisnesmen nga Shkupi, dashamir i Sllaveve, një far Imer Selmanin, i cili as për 22 nentor, e as për 28 nëntorë, nuk ishte prezent ti mbledh rreth vetes Delete e tija, Shqiptaret e Manastirit, sepse prandaj dhe hapen përfaqsit Konsullare, që të ndërmjetsojnë mes Shtetit Amë, dhe Shqiptarve ku janë Minoritarë.

Shqiptarët në Manastir po zhduken, kan mbet 2%, edhe ato po behen gati shum familje te reja të migrojnë për në Australi. Kujt do i shërbeni ju faqezinjë pas 2 a 3 vitesh, ketu do ngelin vetem muret e ndertesave o Kolona e 5-te Shqiptare?! Tregoni qarte se e keni shitur Manastirin o shoku Minister i Jashtem dhe per gjoja Evropen Gent Cekaj, se kti tjetrit as qe i intereson. Aj ka ne tru Biznesin , se si ha palla per Shqiptaret e Manastirit dhe Pellgut te Pellagonisë që po humbasin dita ditës.

Kësaj rradhe për në Australi dhe turqi do i dergoni ju.

Diheni ju Imer Selmani se ne si shoqat Kulturore e Patriotike KONGRESI I BASHKIMIT me disa të tjerë, do ngrejm iniciativë para shtetit Shqiptar dhe mediave të Shqipërisë Londineze për mbylljen e Konsullatës së nderit në Manastir. Çna nevoitet e atillë që nuk është funksionale. Ju, vetëm për punë biynesi ta shfrytëzoni vetëm. Me privilegje, me targa dilomatike, dhe me namin e mundesive për shtyerjen e biynesit tuaj. Unë kam studiuar në Tiranë, do ja gjej anën se si ta mbyll. Ne e hapëm, ne do ja vemi drzrin.

 

Fërgim Demiraj, Gazetarë e Analist.

Kryetarë i shoqatës KONGRESI I BASHKIMIT

Manastir.

 

 

 

 

 

НА НОВИНАРОТ МАРИН МЕМА ОД ТОП ЧАНЕЛ, МАЌИДОНСКАТА ПОЛИЦИЈА МУ ГО ЗГОЛЕМИ РЕЈТИНГОТ, СО БАСКМОТ И ПРИВЕДУВАЊЕТО НА ТВ ЕКИПАТА.

Недораснати луге, и во политиката како наредбодаватели, и спроведувачи - офицери во униформи од Маќидонската полиција, мислејки дека прават акциски чин, ги прекршија и уставот на Маќидониа и законите, со приведување на странски Новинарски екипи, од една соседна земја.

Марин Мема е име за балканското новинарство од истражувачки тип, и нема сила што може да го запре, на Србите му отиде до Ниш за да снима, па никому ништо, ама овие од МВР се распиштолија, демек ете ние не му дозволуваме да ја преиначел историјата, а од друга страна бараат да бидат членмка на Европската Униа.

Дали сте свесни каква услуга му направивте на човекот, со тоа што му го пресековте патот, и испративте Оперативци Полицајци во униформа, од Албанско потекло(припадност), селандури курсисти со трет степен, и ги оцрнивте, зашто тие ни една буква немаат прочитано од Уставот, нит од Законите? Ова е голем дебакал и страм како за МВР, Владата на Маќидониа која е во тек на оставка, и на колегите од Здружението на Новинари на Македониа, кои со две реченици не излегоа да го осудат тој дискриминаторски чин, и кршење на човековите права и слободи. Дали мислите вие господине Чадиковски дека направивте прекутен чин на одбрана на Маќидониа, иако Албанците те гласаа на избирачкото Собрание за Преседател на ЗНМ, и дали вие сите заедно не им направивте сега на колегите Новинари од Македониа проблем, да кога ке треба да отидат во Албаниа да снимаат прилози, дека ке нема да им биде дозволено сем со специална дозвола од Албанската Амбасада?! Значи ние од Маќидониа, сега со сите соседи сме во војна, и сакаме да се затфориме кон сите, и да живееме во некакво гето, бес да се прашаат граганите дали го посакуваат тоа! Бравос бе, алал да ви е, ама прогрес има во Маќидониава!??!

Нобел Манастирли, Битола 

MITT LIV I MELLERUD

Efter tre månaders vistelse i Göteborg överförde mig Migrationsverket mig till staden Mellerud. Det tog ett tag att anpassa mig, kanske hade jag hälsoproblem, klimatförändringar och allt påverkade mitt liv.

Men min livliga mobila natur hjälpte mig att lära känna terrängen mycket snabbt, hitta stadsbiblioteket och de viktigaste platserna jag behövde, sjukhuset, marknaderna och andra platser jag behövde.

Men stadsbiblioteket var den plats där jag tillbringade mest tid i den staden. Jag känner mig tacksam för biblioteksansvaret, som också gav mig ett kontor där jag började skriva min första roman och en samling av mina dikter.

Jag tillbringade timmar där och skrev min berättelse om en journalist som hade flytt från våldet i sitt land och som misslyckats i en kärleksaffär.

Men under tiden började en ny kärlek födas med en extravagant, ung och intelligent kvinna.

Jag blev kär i henne mycket, och hon visade inte tecken på allmän kärlek, men jag kände i min själ och mitt hjärta att hon också älskade mig. Hon var förlovad och kanske gift, men sådana handlingar misslyckas alltid i slutändan när karaktärerna och beteenden mellan paren inte stämmer överens.

Jag bodde bra och hittade vänner också. På sjukhuset behandlades jag bra och överallt eftersom det var en liten plats.

Efter ett tag den följande vintern hittade jag också Rodasallen, ett gym med pooler och andra rekvisita för att hålla mig frisk. Jag avslutar min lagstiftning som det verkar. Jag tränade två gånger om dagen för att återställa mitt tillstånd och hälsa. Men jag lämnade aldrig biblioteket.

I det biblioteket avslutade jag min första roman och min första diktsamling.

På träning träffade jag en annan kvinna från Mellerud. Hon hade problem med att glida på isen och hade skadat benet. Jag hjälpte dem med övningar, massage och så kom vi överens med honom.

På vårkvällen förflyttade mig migrationen till en stad inte långt från Mellerud i Trollhättan. Det var en större stad med mer utrymme. Där gav de mig ett hus i sig själva, det fanns plats för skoj, underhållning och många andra överraskningar. Jag träffade många människor från våra länder, många vänner.

Jag började gå ut med vänner på Disco för att ha kul. En fredag ​​anlände kvinnor till diskoteket för att hjälpa mig i gymmet med ett fotproblem vi hade när vi träffades. Vi träffades och kysste till slutet av diskotekets arbete. Till slut vill jag att hon ska komma till mig, hennes ögon lyser upp, jag vill vara tillsammans, vi skulle binda den natten, men hennes vänner från Mellerud stod upp och ångrade det och tog henne med sig. När jag träffade honom arbetade jag i Second hand och tillbringade min tid så, och när vädret värmde upp gick jag ut runt vattenkanalen som staden hade.

När jag såg att Migrationsverket inte ville lösa mitt hemvistproblem försökte jag övertyga henne om att hon arbetade på biblioteket, men hon hade glömt mig i 7 månader och sett mig. Biles hotade mig att han skulle anmäla mig till polisen om jag skrev till honom igen.

Och så lever de goda minnena fortfarande i mig sedan 2012. Som jag hörde hade skönheten från biblioteket hälsoproblem och blev sjuk med helikopter och skickades till Göteborgs sjukhus.

Jag har inte haft någon kontakt med någon i Mellerud, men mina nära och kära är kvar där och jag kommer aldrig att glömma dem. Förlåt mig, du av biblioteket, för att du har glömt mitt namn. De säger, bort från ögonen, bort från hjärtat. Jag hoppas att Gud en dag kommer att träffa dig igen.

Fergim, Norra Makedonien